Dahlskog, Ewald Albin Filip, f. 25 apr. 1894 i Stockholm. Föräldrar: dv. sättaren, sedermera tryckeriföreståndaren Hiido Abori Dahlskog och Botilda Cecilia Bengtsson: Åtnjöt folkskoleundervisning; litografelev å Centraltryckeriet under fyra år och fortsatte i yrket ännu ett år; samtidigt elev vid afton- och söndagsskolan vid tekniska skolan i Stockholm 16 sept. 1908—30 apr. 1912; idkade privata språkstudier; aspirant vid konsthögskolan 30 sept. 1913; elev därstädes 25 maj 1914—vt. 1918; företog en studieresa till Norge och Danmark 1916; erhöll 16 jan. 1920 ett resestipendium av statsmedel å 6,000 kr. att fördelas på åren 1920 och 1921 och vistades utomlands dec. 1919—aug. 1920 samt ånyo okt. 1921— maj 1922; har därefter ägnat sig åt konstnärlig verksamhet i hemlandet och under talrika utländska resor; konstnärlig medarbetare vid Kosta glasbruk 1926—29 och hos Bobergs fajansfabrik från jan. 1930. Erhöll av Konstakademien lovord och 250 kr. 1915, 360 kr. 1916 och hertigliga (andra) medaljen samt 200 kr. 1917.

Gift 6 juni 1919 i Vänersborg med Eva Berta (Beth) Cecilia Strandmark, f. 17 sept. 1890 i Vänersborg, dotter till häradshövdingen i Flundre, Väne och Bjärke domsaga Karl Algot Strandmark och Tekla Anna Kristina Stenfelt.

D. debuterade som målare med en utställning tillsammans med Harald Andrén i Nya konstgalleriet 1917 och utställde ensam där 1918. Redan med dessa utställningar framträdde han som en utpräglat dekorativ konstnärsbegåvning. Hans i en virtuos och flytande stil målade landskap, porträtt och figurkompositioner hade en lätt romantisk hållning, karakteristisk för flera vid denna tid från akademien utgångna målare, som jämte ett antal andra yngre konstnärer under beteckningen Februarigruppen 1919 anordnade en utställning i Liljevalchs konsthall, vari D. deltog. I slutet av samma år anträdde han en utlandsresa, främst till Italien. Med de målningar han därifrån hemförde deltog han med den konstnärsgrupp, som senare bildade Falangen, i Höstsalongen 1920 i Liljevalchs konsthall, där de italienska reseintrycken dominerade på många håll. D: s stil hade vunnit i fasthet och klarhet och representeras på ett typiskt sätt av den av nationalmuseum inköpta »Den mörka kanalen» med dess ornamentalt stiliserade gondoler. Vintern 1921—22 vistades D. huvudsakligen i Italien och Nordafrika, och efter hemkomsten ordnade han en utställning i Nordiska bokhandelns konsthall, där särskilt de afrikanska bilderna med sin strängt dekorativa komposi -tion och kyligt klara skildring av det vita ljuset beteckna en ny utveckling. Sommaren 1923 deltog D. i den mot den officiella konstrepresentationen på Göteborgsutställningen riktade opponentutställningen på Valand, och samma år utställde han med fem andra målare i Arkitektkontoret i Stockholm. Sensommaren 1924-hösten 1925 företog han en ny resa, huvudsak- ligen till Frankrike och Nordafrika, och, med det konstnärliga resultatet därav gjorde han en av de mest betydande insatserna i Optimisternas första utställning i Liljevalchs konsthall 1926. I denna konstnärsgrupp, som vid sidan av och i viss mån i opposition till Falangen spelat en framträdande roll i modern svensk konst, har D. varit en av de ledande krafterna. Han deltog i gruppens utställningar 1928 i Liljevalchs konsthall och 1930 i Konstakademien bl. a. med frukterna av nya resor 1927 och 1929, under vilka Frankrike och Nordafrika ånyo givit honom de flesta motiven. D. har även deltagit i flera utställningar av svensk konst i utlandet och framträdde hösten 1930 i Paris med en separatutställning i Galerie Barreiro. I sina senare arbeten har han ytterligare utvecklat sin personliga stil, som fått en djupare must i koloriten och en rikare och mera levande rytm i kompositionen. Med sina starkt dekorativa drag förenar D: s konst en impressionistiskt skarp och frisk iakttagelse, som icke minst kommer till synes i akvarellerna.

Jämsides med sitt stafflimåleri har D. utövat en synnerligen omfattande och mångsidig verksamhet i dekorativa uppgifter och i konstindustriens tjänst, och hans insats på dessa områden framstår som fullt likvärdig med hans målningar. Till hans första större dekorativa arbeten hör en al secco målad plafond i Stockholms stadshus, »Såningsmannen» (1921). I försäkringsaktiebolaget Fylgias byggnad i Stockholm utförde han 1925 bL a. i samma teknik stora allegoriska kompositioner i styrelserummet. Med sina intarsiaarbeten för Konserthuset i Stockholm (1925—26), främst de graciöst komponerade figurerna å dörrarna till stora salens första rad, inledde han en förnyelse av denna konstart, där han står utan egentliga medtävlare i samtidens konst. I monumentalt format utnyttjade han den i två pannåer med allegoriska kompositioner i sessionsrummet i Svenska tändsticksbolagets hus i Stockholm (1928). Samma år fick han sin största dekorativa uppgift i biografen China därstädes, där han ledde och utförde hela den rika utsmyckningen i en fritt tillämpad kinesisk stil, som fått sitt mest konstnärliga uttryck i de stora intarsiadörrarna till salongen. År 1929 ledde han inredningen av den nya kontorsbyggnaden i Bofors, där han bl. a. utförde dekorativa målningar i sessionsrummet och intarsiakompositioner i representationsvåningen med motiv från bruksdriften. En replik av den mest monumentala av dessa kompositioner, »Utslag i hyttan», finnes i nationalmuseum. D. har även deltagit i tävlingar och erhållit första pris bl. a. i tävlingarna om Högalids-kyrkans gravkors och Stadsbibliotekets utsmyckning.

Sin främsta konstindustriella insats har D. gjort vid Kosta glasbruk, där han var anställd 1926—29 och framför allt genomförde en konstnärlig förnyelse av det slipade glaset, i viss mån jämförlig med den Orrefors utfört för det graverade. Sedan 1930 anställd vid Bobergs fajansfabrik i Gävle, har han även i keramiska arbeten, utställda på Stockholmsutställningen 1930, gjort sin starka känsla för en modernt klar och enkel form gällande. Han har även tecknat bokomslag och bokband och varit verksam som illustratör.